Det finns en bön, eller kanske mer att likna med ett talesätt, som idag är väldigt välkänd. Det handlar om att accepera livet för vad det är, men också om förändring. Jag menar så klart Sinnesrobönen som är en förkortad variant av en bön som skrevs av teologen Reinhold Niebuhr. Den påminner oss om Don Quijotes omöjliga uppgift och uppmanar oss att förstå vad vi i livet vi kan förändra och vad vi bara måste acceptera.
 
 
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden
 
 
Personligen tycker jag att rad tre är allra svårast. Jag slåss gärna mot väderkvarnarna i tron om att jag kan påverka allt. Men frågan är, om jag kan använda den kraft jag har på bättre sätt än att slåss mot sådant som ändå är ounvikligt? Vad tror vi att vi har kraft nog att själva kunna påverka? Vad ligger inom vår kontroll och vad är helt enkelt sådant som är mycket större än oss själva? Och om vi alla tänker likadant, att vi inte kan påverka stora skeenden, så finns ju en risk att ingenting någonsin förändras...

Sinnesrobönen

Klokskap Kommentera

 
Det finns en bön, eller kanske mer att likna med ett talesätt, som idag är väldigt välkänd. Det handlar om att accepera livet för vad det är, men också om förändring. Jag menar så klart Sinnesrobönen som är en förkortad variant av en bön som skrevs av teologen Reinhold Niebuhr. Den påminner oss om Don Quijotes omöjliga uppgift och uppmanar oss att förstå vad vi i livet vi kan förändra och vad vi bara måste acceptera.
 
 
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden
 
 
Personligen tycker jag att rad tre är allra svårast. Jag slåss gärna mot väderkvarnarna i tron om att jag kan påverka allt. Men frågan är, om jag kan använda den kraft jag har på bättre sätt än att slåss mot sådant som ändå är ounvikligt? Vad tror vi att vi har kraft nog att själva kunna påverka? Vad ligger inom vår kontroll och vad är helt enkelt sådant som är mycket större än oss själva? Och om vi alla tänker likadant, att vi inte kan påverka stora skeenden, så finns ju en risk att ingenting någonsin förändras...